Underbar!!

Från fejjan.

Ont i kroppen!

Drog en riktig vurpa på blankisen igår kväll på väg till bilen. Det gick på en millisekund och det kändes som om jag låg vågrätt i luften innan jag damp i backen.
 
Som tur var landade jag på den mjuka rumpan istället för att ta emot mig med handleder eller baksidan av huvudet så ingenting är brutet. Dock fick svanskotan sig en smäll och jag känner mig rätt mörbultad i kroppen :/ Tur i oturen var att jag gick själv, hade varit fruktansvärt att halka om jag samtidigt burit på Oskar...
 
Världens bästa Lina tog på sig att ta hand om Bellabus idag - känns inte som att det är aktuellt med ridning för min del. Den gamla, slitna kroppen måste få vila nån dag först.
 
Supersnälla Lina tog på sig att ta hand om Bellabusen idag så jag slipper åka till stallet - vad skulle jag göra utan mina världsbästa medryttare och stallkompisar?!
 
 
 

Spännande lördagsridning

Under några veckor så har jag och Bella ridit ut tillsammans med Elin och Vajsan på lördag förmiddag. Fastän vi bara skrittar så har vi haft en hel del spänning på våra turer :)
 
För tre veckor sedan var det väldigt nära att jag, för första gången någonsin, trillade av Bella. Vi kom i godan ro skrittande längst "ormens" då Vajsan fick syn på ett spöke (eller något liknande) inne i skogen. Hon kastar sig runt 180 grader och tar några galoppsprång hem. Elin sitter stabilt kvar uppe på ryggen och ser inte ut att vara det minsta bekymrad över Vajsans påhitt.
 
Vajsan stirrar in i skogen och vägrar gå, Bella verkar dock inte lika brydd så jag tänkte se om jag istället kunde få henne att ta täten förbi monstret. Det var lättare sagt än gjort... Eftersom inte Vajsan ville gå så vill inte heller Bella det, hon är inte rädd på något sätt utan blir istället tjurig som en liten ponny! Hon vägrar gå framåt och istället backar hon för att komma undan. 
 
Typiskt nog hade vi ett dike bakom oss som Bella sakta, sakta backade ner i. Det gick absolut inte fort!! Trots det så hade jag fullt schå med att klamra mig fast på ryggen. Jag tappade ena stigbygeln, hamnade bakom sadeln och låg och krälade på Bella som samma sätt som Anja Pärsson brukar göra nerför slalombacken när hon vunnit... Det var bara tur att jag lyckades kravla mig upp och tillbaka upp i sadeln igen.
 
Det var förmodligen ingen vacker syn och jag lovar att mina stallkompisar hade fått sig ett gott skratt om jag pluppat av hästen baklänges ner i ett blött dike bara för att hästen backar lite i slow motion!! Jag har verkligen tappat otroligt mycket ridning under min graviditet och är långt ifrån sadelfast till skillnad från Elin som klarar 180 graders vändningar barbacka utan problem. Tror att Elin får bli min nya idol efter den ridturen ;) 
 
Även nu i lördags var det lite spännande i skogen. Denna gång blev det en tur mot snötippen. 
 
Vi hade precis klättrat uppför den långa backen och stod högst upp på kullen när vi hör ett väldigt mystiskt ljud komma mot oss. Det lät klicketi, klicketi, klick samtidigt som det flåsade tungt när det närmade sig oss genom skogen. 
 
Båda hästarna blev rädda (på riktigt denna gång) och vi kunde känna deras små hjärtan bulta. Räddast av alla blev dock jag!! Jag var helt övertygad om att det var en älg eller något annat läskigt djur som kom emot oss i full kareta och i mitt huvud såg jag 1000 olika sätt på hur vi skende ner för "stupet" bakom oss och hur hästarna bröt alla ben i hela kroppen. Jag har en förmåga att alltid se det värsta scenariot i situationer som det här och tyvärr är det inte en tillgång när man håller på med hästar... 
 
I vilket fall så blev jag så rädd av ljudet att jag var tvungen att kasta mig av Bella och stå på marken bredvid henne istället. Det kändes dock otroligt fåningt för några sekunder senare visade det sig att det bara var två hurtiga motionärer som var mitt ute i skogen och sprang. Till råga på allt såg dom inte ens att vi stod där uppe på kullen och fruktade för våra liv - dom har alltså lyckats skrämma skiten ur oss utan att ens vara medvetna om att dom gjorde det :)
 
Promenerade bredvid Bella en stund innan jag hoppade upp och vi sktittade tillbaka till stallet igen. 
 
Det är tur att Bella är så pass cool som hon faktiskt är, det är inte ofta som hon blir rädd på riktigt. Hennes lugn kompletterar min nervositet, hade nog aldrig fixat en riktigt nervös häst. Eller så kanske det är en nervös häst jag borde ha - då kanske jag skulle tvingas till att bli modig..?